������������

Boken handlar om de ansträngningar förskolepedagogerna gjorde för att använda managementmodellen Lean i sin arbetsorganisation och den friktion modellen förde med sig. Boken synliggör etnografiskt hur managementmodellen Lean med syfte att skapa effektivitet och snabbt flöde i produktionslinjen hade lite att tillföra förskolan och dess uppdrag att utbilda och ta hand om barn.

Studien visar hur Lean opererade som en modell som flöt ovanpå redan existerande förskolepolicy, pedaogogiska modeller och organiseringen av förskolan utan att ha möjlighet att integreras i verksamheten eftersom pedagogik och omsorg om barn kräver annan form av organisation än fokus på flödeseffektivitet. Ändå finns det konsulter, universitetsprofessorer och managementlitteratur som med övertygande argument lovar att managementmodeller magiskt kan anpassas till olika verksamheter eftersom det handlar om att göra organisationen effektiv och rationell.

I boken diskuteras hur sådana löften kombinerat med en attraktiv paketering gör att modeller har en förmåga att snabbt sprida sig och entusiastiskt främjas, trots praktiska svårigheter att omsätta modellens idéer i den dagliga verksamheten. Med andra ord de har så kallad ”model power” (Peck and Theodore (2015). Boken utforskar den utopiska dimensionen av det moderna projektet där rationalitet, effektivitet och snabbhet premieras och frågar sig vilka vidare samhälleliga implikationer som försöket med att introducera Lean-modellen i förskolan för med sig.

Vid frågor, kontakta info@score.su.se

Mer om boken på förlaget Routledges webbplats: h

är docent i socialantropologi. Hennes forskning är placerad inom policy- och organisationsantropologi med särskilt fokus på byråkratins antropologi. Hon är särskilt intresserad av hur policys skapas och presenteras i form av modeller, indikatorer eller standarder och hur dessa sedan förstås och används. Hon har i olika projekt fokuserat empiriskt på sysselsättningspolicy, arbetslivsfrågor och sociala frågor.

Renita har gjort fältarbete i organisationer som EU, Fairtrade International, kommunala socialkontor och förskolor där hon studerat EU byråkraters, standardsättares, socialarbetares och förskolelärares arbete med att formulera, förstå och använda policys. Som del i hennes forskning har hon ett särskilt intresse av möten både som etnografiska objekt och som platser för etnografiskt forskning. Tillsammans med Jen Sandler har hon utforskat detta område i den redigerade volymen Meeting Ethnography. Meetings as Key Technologies of Contemporary Governance, Development and Resistance (2017, Routledge).